Övningstrupp vid skjutskolans 1894-1921

I en generalorder från den 20 mars 1894 n:r 265 kan man läsa att ett kompani om 130 man skulle stå till förfogande vid skjutskolan i slutet av varje kurs som övningstrupp.

Från 1897 ändrades föreskrifterna för fält - och instruktionsskjutningarna, en ändring som medförde att trupp överflyttades till den taktiska kursen. I taktiska kursens utbildning ingick också en redogörelse om eldstridens inverkan vid infanteriet. Den undervisningen skulle framföras dels genom föreläsningar, dels genom detaljövningar på krigsspelkarta och dels genom muntliga stridsövningar i terrängen utan trupp.

Övningstruppen bestod av 1 pluton av 1 officer, 2 underofficerare, 1 spel och 60 volontärkorpraler eller volontärvicekorpraler och 1 kompani av 3 officerare, 3 underofficerare och 130 man och en handräckning av 1 korpral, 1 sjukvårdssoldat, 1 spel och högst 22 man.

Övningstruppen skulle komma från ett regemente som låg i skjutskolans närhet så att kostnaderna inte skulle bli så höga.

Avsikten med övningstruppens beordrande till skolan var att undervisningen i kurserna gav möjlighet att utbilda volontärerna i truppen till instruktörer i skjutning och eldstrid. Av övningstruppen beordrades plutonen under hela eller större delen av utbildningen och kompaniet under kortare tid mot kursens slut. (volontär= Militär personal som tjänstgör utan lön, men som erhöll vissa förmåner).

Vid undervisningen av truppens utbildning i eldstrid skulle de taktiska kraven på truppbildning, särskild eldledningen, i största mån beaktas.

Befälhavaren för truppen hade beordrats till skjutskolan. I hans uppgift ingick att upprätthålla ordning och disciplin vid truppen och att i enlighet med skolchefens anvisningar ha hand om truppens ekonomi och förplägnad m.m. och ordna deras tjänstgöring och utbildning. Truppens förläggning och underhåll m.m. ingick i skolchefens uppgifter.

Soldatens packning vid övningar och fälttjänst

”Ränsel och däri ett par skor och ett par strumpor, kappa tillkommer.

Ylletröja, kokkärl och bärbart verktyg

Mattornist och däri 1 kniv, 1 sked, 1 putstyg, ½ sats gevärsrengöringsverktyg och 1 sandpåse, vägande omkring 1kg”.

Kulspruteförband till skjutskolan

När kulspruteförband hade organiserats vid armén beordrades ett kulsprutekompani och en kulspruteskvadron till skjutskolan under en vecka mot slutet av varje kurs. Avsikten var att all materiel som tillhörde kulsprutekompaniet alltid skulle finnas vid skjutskolan.

Övningstrupp hade tidigare varit kommenderad till skolan endast under den tid kurserna för kompanichefer och majorer varade. Under första månaden av subalternkurserna hade officerarna själva fått tjänstgöra som trupp. De elever som då fick agera övningstrupp kunde inte öva de uppgifter som skulle möta dem vid truppförbanden. Övningarna gav inte heller det resultat som eftersträvades, nämligen förmågan att med verklig trupp leda skjututbildning och eldstrid. Problemet var de inryckningstider som infanteriets värnpliktiga hade och som gjorde det svårt att tillhandahålla övningstrupp så tidigt på våren som under subalternkursernas början.

Instruktionsförband

För att tiden och utbildningen skulle bli väl använd under skjutskolans kurser och kunna utföras ändamålsenligt krävdes vid eldhandvapenkurserna som vid kulsprutekurserna ständig övningstrupp.

Det ända lämpliga ansågs då vara att bilda ett instruktionskompani av personal från samtliga infanteri - och kavalleriregementen och hästar från ett eller två kavalleriregementen i skjutskolans närhet. Dessa skulle då kunna sammansättas till en ungefärlig fältmässig trupp. Fördelen här skulle vara att ett antal underbefäl ur manskapet fick ta del av utbildningen vid skjutskolan. Vad beträffande kavalleriet hade man inte samma svårigheter att beordra övningstrupp ur ett regemente som vid infanteriet. Problemet som fanns var att få tillgång till en kulsprutetropp från kavalleriet eftersom de hade sina egna utbildningar samtidigt.

Instruktionskulsprutekompaniet och instruktionskulsprutetroppen borde sammansättas till en ungefärlig fältmässig styrka efter följande ordning: Kompaniet: kompanichef, plutonchefer, kompaniadjutant och ammunitionsunderofficer samt 1 furir och 2 värnpliktiga kulsprutesoldater från varje infanteriregemente, samtliga uttagna bland kulspruteutbildad personal.

Troppen: troppchef och troppchefens ställföreträdare samt 1 underbefäl och 2 meniga volontärer från varje kavalleriregemente.

Instruktionsförbanden skulle rycka in något tidigare än kurserna för att kunna samövas. För exempelvis kulsprutekurserna krävdes samövning under omkring en veckas tid med minst ett fältstarkt kompani och en skvadron.

Förslag till ständigt övningskompani

Ett alternativ för att bilda två övningsplutoner skulle vara att ur var och ett av samtliga infanteriregementen ta ut omkring 4-5 man och för att bilda ytterligare en pluton ta ut ytterligare 2 man. För att inte kostnaderna skulle bli för höga kunde man tänka sig att inskränka uttagning till de regementen eller de arméfördelningar som låg närmast skjutskolan.

Ett annat alternativ var att för varje gång det togs ut värnpliktiga som fullgjort soldatskolan och minst en regementsövning skulle få slippa göra nästa regementsövning vid kommendering till övningstrupp vid skjutskolan.

Ett ytterligare alternativ var, under förutsättning att tillgången på furirer vid regementena blev något så när normal, att furierna kunde få tjänstgöra som övningstrupp vid skjutskolan. Säkert skulle en sådan tjänstgöring vid skjutskolan med sådana förkunskaper och med där förekommande skjutpedagogiska och eldledningsövningar, tjänstgöring i samövning med kulsprutetrupp, övningar i samverkan med kavalleri, artilleri och belysningsavdelning m.m. vara ett lyft för furierna. Furirerna skulle i själva verket på så sätt genomgå en förberedande skjutskolekurs som vid sidan av Underofficersskolan i viss mån kunde anses vara en förutsättning för de som senare befordrades till sergeanter och få genomgå sergeantkursen vid skjutskolan. De skulle kunna på den korta tiden av 30 dagar tillgodogöra sig sergeantkursen med de kunskaper de fått under tiden som övningstrupp vid skjutskolan.

Att byta övningstrupp under pågående kurs skulle störa kontinuiteten i den skjutpedagogiska utbildningen vid skolan. Fördelen vid den skjutpedagogiska undervisningen var då att ha en utbildad övningstrupp. För att erhålla tillfällig övningstrupp borde befintlig eller för tillfället sammansatta förband ur regementen i skolans närhet tas i anspråk.

Svårigheterna fanns vid andra kursen för majorer och kaptener (ryttmästare) att erhålla fältstarka kompanier. För dessa kurser behövdes, en fältstark skvadron under minst en dag, ett fältkanonbatteri (Haubits) under tre dagar, ett kulsprutekompani under fyra dagar, en kulsprutetropp under tre dagar och en belysningsavdelning under tre dagar.

Alternativet att använda studentkompanier var heller inget bra alternativ eftersom deras kommendering var för kort.

För att kurserna vid skjutskolan ständigt skulle ha tillgång till en övningstrupp fick skjutskolan ett eget övningskompani år 1922.

Fritiden för övningstruppen

Genom medel från skjutskolans lägerkassa byggdes 1921 en dansbana för övningstruppen som var kommenderad till skjutskolan. Tanken var förutom att bereda tillfälle till förströelse, även att främja det goda förhållandet mellan de vid skolan kommenderade personalen och den övriga befolkningen på platsen. Tillsammans med Rosersbergs Idrottsförening ordnade skjutskolan också idrottstävlingar där b.la fotbollsmatcher ingick. Efter tävlingarna delades alltid priser ut till det vinnande laget.